Dagerman

Stig Dagerman på bokmässan

Högskolan i Gävle vill sticka ut på årets bokmässa i Göteborg och genomför därför en maratonuppläsning av en text av Stig Dagerman.

Stig Dagerman på bokmässan

Högskolan i Gävle vill sticka ut på årets bokmässa i Göteborg och genomför därför en maratonuppläsning av en text av Stig Dagerman.

Stig Dagerman på bokmässan i Göteborg

Högskolan i Gävle vill sticka ut på årets bokmässa i Göteborg och genomför därför en maratonuppläsning av en text av Stig Dagerman.

Stig Dagerman på bokmässan i Göteborg

Högskolan i Gävle vill sticka ut på årets bokmässa i Göteborg och genomför därför en maratonuppläsning av en text av Stig Dagerman.

Strid i villaidyll: Direktör vägrade byta gatunamn

Mikael Staffas, 51, direktör i gruvjätten Boliden, har tagit strid för att hans gata i Danderyd inte ska döpas om efter den berömde författaren Stig Dagerman som tog sitt liv på platsen.– Vi har bott på Bäverstigen i alla tider och har ingen lust att det heter något annat, säger Mikael Staffas till Dina Pengar.

Dagsverser för evigheten

Stig Dagermans poetiska dagskommentarer ges ut på nytt, med förord av Adonis. Björn Wiman läser en författare som uttrycker djupaste ömhet och solidaritet med människan.

Dagerman-priset tar allt större plats i Kultursverige

På lördag får FN-medarbetaren Anders Kompass ta emot det 22:a Stig Dagerman-priset på Laxön i Älvkarleby. Från start var Dagerman-sällskapet ett litet anonymt litterärt sällskap – idag en maktfaktor i Kultursverige.

Dagerman-priset tar allt större plats i Kultursverige

På lördag får FN-medarbetaren Anders Kompass ta emot det 22:a Stig Dagerman-priset på Laxön i Älvkarleby. Från start var Dagerman-sällskapet ett litet anonymt litterärt sällskap – idag en maktfaktor i Kultursverige.

De vill kasta ljus över Stig Dagermans skuggor

De har letat i Stig Dagermans skuggor – inte efter sanningen, men efter berättelser som kan fylla historiens gapande hål. På plats i Stigs gamla hus berättar dottern Lo Dagerman och Nancy Pick om detektivarbetet som blev boken ”Skuggorna vi bär”.

De vill kasta ljus över Stig Dagermans skuggor

De har letat i Stig Dagermans skuggor – inte efter sanningen, men efter berättelser som kan fylla historiens gapande hål. På plats i Stigs gamla hus berättar dottern Lo Dagerman och Nancy Pick om detektivarbetet som blev boken ”Skuggorna vi bär”.

Birro: Eliten tog allt från mig – men jag fann er som ingen ville lyssna på

Vi håller upp våra fasader för varandra. Det är en konstform som vi verkligen slipat till perfektion. På många sätt verkar vi mer besatta av hur vi framstår, alltså vad folk tror och tycker om oss, än av vilka vi faktiskt är.Om jag kan få er att tro att jag är lycklig, framgångsrikt och efterfrågad så har jag vunnit. Även om sanningen kanske är en helt annan. Jag kanske är sviken, dumpad, sorgsen, ensam och inte har en aning om hur jag ska få ihop stålar till hyran.Men fasaden jag byggt döljer bakgården som blivit mitt liv.Just idag är jag på en bra plats i livet. Det här året har varit snällt mot mig. Jag har rest mig ur flera kilo mörker. Jag har gått hela varvet runt. Jag har gått det en gång till. Men jag har inte klarat det på egen hand. Jag har klarat detta med hjälp av människor som älskat mig, som hjälpt mig, som sträckte ut en hand när resten av världen drog in sina klor. Efter år av motgångar är mitt liv, just idag, i harmoni.Sociala medier uppmuntrar oss ofta att upprätthålla den här världsordningen. När jag mådde som sämst blev jag uppmanad av helt säkert välmenande personer att hemlighålla mitt mående. ”Berätta inte för de som gör dig illa att du blir sårad. Berätta inte för dem att du blir ledsen.” Men saken är ju den att alla blir ledsna ibland. Vi blir förkrossade, svikna, lämnade, hamnar i onåd, får sparken, förlorar alla våra pengar, tappar fotfästet fullständigt. Det är en del av våra villkor som människor. Everybody Hurts som REM sjunger. All god konst handlar om igenkänning. Vårt behov av tröst är omättligt skriver författaren Stig Dagerman. Det är faktiskt något som borde ha stått i Bibeln. Det är så fundamentalt bra uttryckt. Vårt behov av tröst är omättligt…Vad betyder det?Det betyder att vi kommer trilla på arslet ideligen om och om igen. Men det betyder också att vi aldrig är ensamma när mörkret kommer. Vi är i den här natten tillsammans. Våra villkor som människor ser likadana ut. Men vi behöver bli bättre på att bli signalerade eldar till varandra. Att skriva som det är, som det verkligen och faktiskt är, innebär alltid en risk. Men det innebär också att någon som kunde varit du men nu är en medmänniska, faktiskt kan ta den där utsträckta handen och bli ledd genom mörkret… Vilka är de bästa poplåtarna? Vilka dikter är ens värda att gå tillbaka till? Orden som formulerar exakt det vi går igenom, när poeten eller sångaren får gå före och hugga undan allt det svarta, trassliga, nattliga, fruktansvärda gräset som ibland växer sig så högt, då inser vi när vi läser dikten, eller lyssnar på sången, att vi inte är ensamma. Trots att ensamma är allt vi känner oss. Då blir orden en bro mellan oss. Och den bron är livsnödvändig för att vi ska överleva. Det är inget fel med att lägga ut söta bilder på sina balkonglådor eller blogga om ännu en fulländad familjemiddag. Men jag behöver dig. Du behöver mig. Jag tror du bryr dig rätt lite om mina balkonglådor...De sociala medierna är fantastiska. De sociala medierna är en fullständig revolution och jag är den förste att erkänna att de inneburit en helt ny karriär för mig. De har bokstavligen räddat mig.Men jag tror vi alla skulle tjäna på att städa undan fasaderna. Våra liv förtjänar bättre. Du har sett mina kulisser nu. Du har sett solen av papp som jag alltid fäster högst upp på mina teckningar. Du kanske istället vill se mina tårar? Du kanske istället vill se min frustration, min småsinthet, mina begränsningar, min patetiska ofullständighet? Varför?Därför att jag tror att du kommer att känna igen din egen frustation, din egen småsinthet, dina egna begränsningar och din egen patetiska ofullständighet i mina ord.Det kommer komma en tid då du kommer trava runt i mörkret på dina bara knän i ditt eget hem och desperat leta efter ord från någon som kan hjälpa dig att formulera vad det är du känner i djupet av ditt hjärta. Dina tårar är lika salta som mina. Din rädsla bygger samma svarta bo som hos mig. Min skräck är också din. Det som är botten i dig, är botten också i mig.När vi klär av oss all vår duglighet, all vår präktighet, alla masker, allt det vi blir uppmuntrade av världen att bära, så ska vi inse att det skallrar en märkvärdig och enastående muskel mellan revbenen och den muskeln kommer behöva likasinnade för att inte sluta sig, bli svart, sorgsen och rädd. Låt oss inte vara rädda att visa vilka vi verkligen är och inte bara visa vilka vi vill att andra ska tro att vi är.Marcus Birro

Birro: Eliten tog allt från mig – men jag fann er som ingen ville lyssna på

Vi håller upp våra fasader för varandra. Det är en konstform som vi verkligen slipat till perfektion. På många sätt verkar vi mer besatta av hur vi framstår, alltså vad folk tror och tycker om oss, än av vilka vi faktiskt är.Om jag kan få er att tro att jag är lycklig, framgångsrikt och efterfrågad så har jag vunnit. Även om sanningen kanske är en helt annan. Jag kanske är sviken, dumpad, sorgsen, ensam och inte har en aning om hur jag ska få ihop stålar till hyran.Men fasaden jag byggt döljer bakgården som blivit mitt liv.Just idag är jag på en bra plats i livet. Det här året har varit snällt mot mig. Jag har rest mig ur flera kilo mörker. Jag har gått hela varvet runt. Jag har gått det en gång till. Men jag har inte klarat det på egen hand. Jag har klarat detta med hjälp av människor som älskat mig, som hjälpt mig, som sträckte ut en hand när resten av världen drog in sina klor. Efter år av motgångar är mitt liv, just idag, i harmoni.Sociala medier uppmuntrar oss ofta att upprätthålla den här världsordningen. När jag mådde som sämst blev jag uppmanad av helt säkert välmenande personer att hemlighålla mitt mående. ”Berätta inte för de som gör dig illa att du blir sårad. Berätta inte för dem att du blir ledsen.” Men saken är ju den att alla blir ledsna ibland. Vi blir förkrossade, svikna, lämnade, hamnar i onåd, får sparken, förlorar alla våra pengar, tappar fotfästet fullständigt. Det är en del av våra villkor som människor. Everybody Hurts som REM sjunger. All god konst handlar om igenkänning. Vårt behov av tröst är omättligt skriver författaren Stig Dagerman. Det är faktiskt något som borde ha stått i Bibeln. Det är så fundamentalt bra uttryckt. Vårt behov av tröst är omättligt…Vad betyder det?Det betyder att vi kommer trilla på arslet ideligen om och om igen. Men det betyder också att vi aldrig är ensamma när mörkret kommer. Vi är i den här natten tillsammans. Våra villkor som människor ser likadana ut. Men vi behöver bli bättre på att bli signalerade eldar till varandra. Att skriva som det är, som det verkligen och faktiskt är, innebär alltid en risk. Men det innebär också att någon som kunde varit du men nu är en medmänniska, faktiskt kan ta den där utsträckta handen och bli ledd genom mörkret… Vilka är de bästa poplåtarna? Vilka dikter är ens värda att gå tillbaka till? Orden som formulerar exakt det vi går igenom, när poeten eller sångaren får gå före och hugga undan allt det svarta, trassliga, nattliga, fruktansvärda gräset som ibland växer sig så högt, då inser vi när vi läser dikten, eller lyssnar på sången, att vi inte är ensamma. Trots att ensamma är allt vi känner oss. Då blir orden en bro mellan oss. Och den bron är livsnödvändig för att vi ska överleva. Det är inget fel med att lägga ut söta bilder på sina balkonglådor eller blogga om ännu en fulländad familjemiddag. Men jag behöver dig. Du behöver mig. Jag tror du bryr dig rätt lite om mina balkonglådor...De sociala medierna är fantastiska. De sociala medierna är en fullständig revolution och jag är den förste att erkänna att de inneburit en helt ny karriär för mig. De har bokstavligen räddat mig.Men jag tror vi alla skulle tjäna på att städa undan fasaderna. Våra liv förtjänar bättre. Du har sett mina kulisser nu. Du har sett solen av papp som jag alltid fäster högst upp på mina teckningar. Du kanske istället vill se mina tårar? Du kanske istället vill se min frustration, min småsinthet, mina begränsningar, min patetiska ofullständighet? Varför?Därför att jag tror att du kommer att känna igen din egen frustation, din egen småsinthet, dina egna begränsningar och din egen patetiska ofullständighet i mina ord.Det kommer komma en tid då du kommer trava runt i mörkret på dina bara knän i ditt eget hem och desperat leta efter ord från någon som kan hjälpa dig att formulera vad det är du känner i djupet av ditt hjärta. Dina tårar är lika salta som mina. Din rädsla bygger samma svarta bo som hos mig. Min skräck är också din. Det som är botten i dig, är botten också i mig.När vi klär av oss all vår duglighet, all vår präktighet, alla masker, allt det vi blir uppmuntrade av världen att bära, så ska vi inse att det skallrar en märkvärdig och enastående muskel mellan revbenen och den muskeln kommer behöva likasinnade för att inte sluta sig, bli svart, sorgsen och rädd. Låt oss inte vara rädda att visa vilka vi verkligen är och inte bara visa vilka vi vill att andra ska tro att vi är.Marcus Birro

Högskolan i Gävle till årets bokmässa

Högskolans monter tar avstamp i Dagermancitatet "Ordet är fritt – för den som vågar ta det. Du har vågat – därför blev det ditt!"

Högskolan i Gävle till årets bokmässa

Högskolans monter tar avstamp i Dagermancitatet "Ordet är fritt – för den som vågar ta det. Du har vågat – därför blev det ditt!"

Megakriserna fördjupades i sommar

Det var en ljuvlig dag. Inte för varm, inte för kall. Medelhavet var just så azurblått som bara Medelhavet kan vara. Vi bestämde oss för att cykla från Nice till byn Villefranche-sur-Mer, någon mil bort. Stranden i Nice var packad av nationaldagslediga fransmän och tillresta turister. Överallt lyste Trikolorens blå-vit-röda färger. Torsdagen den 14 juli 2016 kunde inte ha börjat bättre. Promenade des Anglais – mer än något annat symbolen för franska rivieran – var avstängd för biltrafik. Där skulle den årliga paraden gå av stapeln. Män i uniformer från 40-talet stod stolta bredvid militärfordon som användes i befrielsen från naziockupationen. I Frankrike är historien inget man läser om i skolan och sedan glömmer. Den traderas från generation till generation. Så bygger man gemenskap. Särskilt kring den 14 juli. ”Är det en revolt?” frågade kung Louis XVI. ”Nej, ers majestät”, svarade hertigen de La Rochefoucauld: ”Det är en revolution!” Två dagar senare, den 14 juli 1789, stormades Bastiljen i Paris – fängelset som symboliserade kunglig despotism och godtycke. Det folkliga upproret innebar startskottet för franska revolutionen. Den berömda deklarationen om mänskliga och medborgerliga rättigheter antogs: ”Människan föds och förblir fri och jämlik ifråga om rättigheter”. Människans okränkbarhet skulle komma att bära upp demokratin under de kommande århundradena. Men just den 14 juli 2016 i Nice, som började så ljuvligt, skulle människovärdet kränkas på det mest ohyggliga sätt. Stig Dagermans berömda novell ”Att döda ett barn” handlar om en olyckshändelse i trafiken. Dådet i Nice den 14 juli 2016 var något helt annat. Terroristen i den 19 ton tunga lastbilen tog medvetet sikte på glasskiosken och kön med barn. 85 människor krossades till döds, varav 10 barn. 307 skadades. På morgonen dagen efter fanns fortfarande blodfläckar kvar på strandpromenaden. Så småningom växte högarna av blommor, gosedjur och sista hälsningar. Sörjande anhöriga, utländska turister och helt vanliga Nicebor kryssade fram mellan de ditmålade hjärtana på asfalten. Ett för varje som slutat slå. Vi skulle ha varit just där och då som attentatet inträffade. Men en försenad middag kom emellan. Under de följande dagarna var det som att semestra på Utöya. Denna sommar har Europa hemsökts av vår tids pest, terror. Modus operandi har ändrat karaktär. Det är tryggheten i vardagen som terroristerna försöker underminera. Och samtidigt har Europas fyra andra megakriser fördjupats under sommarmånaderna: Ekonomin står och stampar trots penningpolitiskt fyrverkeri. Flyktingtrafiken från Syrien fortsätter. Ryssland och Putin skramlar på Krim. Och Storbritannien har beslutat att kasta loss från övriga Europa. Terrordåden ritar om den europeiska politiska kartan. De traditionella maktpartierna i politikens mittfåra, som är vana att hantera ekonomi och välfärd, tvingas anpassas sig till en helt ny dagordning. Det spelar de högerextrema krafterna i händerna. Den 23 april och den 7 maj 2017. Lägg de datumen på minnet. Då kan Nationella Fronten erövra makten i Nationalförsamlingen och Marine Le Pen bli Frankrikes president. Om det blir en folkomröstning om det franska EU-medlemskapet är Europa illa ute. Brexit är en västanfläkt mot den stormvind som då kommer dra fram över Europa. För Europas framtid avgörs i axeln Berlin–Paris. Om den bryts upp rullas historien hundra år tillbaka. Det är dags att öppna historieböckerna och läsa på om uppmarschen till första världskriget, som i sin tur lade grunden för det andra världskriget.

Megakriserna fördjupades i sommar

Det var en ljuvlig dag. Inte för varm, inte för kall. Medelhavet var just så azurblått som bara Medelhavet kan vara. Vi bestämde oss för att cykla från Nice till byn Villefranche-sur-Mer, någon mil bort. Stranden i Nice var packad av nationaldagslediga fransmän och tillresta turister. Överallt lyste Trikolorens blå-vit-röda färger. Torsdagen den 14 juli 2016 kunde inte ha börjat bättre. Promenade des Anglais – mer än något annat symbolen för franska rivieran – var avstängd för biltrafik. Där skulle den årliga paraden gå av stapeln. Män i uniformer från 40-talet stod stolta bredvid militärfordon som användes i befrielsen från naziockupationen. I Frankrike är historien inget man läser om i skolan och sedan glömmer. Den traderas från generation till generation. Så bygger man gemenskap. Särskilt kring den 14 juli. ”Är det en revolt?” frågade kung Louis XVI. ”Nej, ers majestät”, svarade hertigen de La Rochefoucauld: ”Det är en revolution!” Två dagar senare, den 14 juli 1789, stormades Bastiljen i Paris – fängelset som symboliserade kunglig despotism och godtycke. Det folkliga upproret innebar startskottet för franska revolutionen. Den berömda deklarationen om mänskliga och medborgerliga rättigheter antogs: ”Människan föds och förblir fri och jämlik ifråga om rättigheter”. Människans okränkbarhet skulle komma att bära upp demokratin under de kommande århundradena. Men just den 14 juli 2016 i Nice, som började så ljuvligt, skulle människovärdet kränkas på det mest ohyggliga sätt. Stig Dagermans berömda novell ”Att döda ett barn” handlar om en olyckshändelse i trafiken. Dådet i Nice den 14 juli 2016 var något helt annat. Terroristen i den 19 ton tunga lastbilen tog medvetet sikte på glasskiosken och kön med barn. 85 människor krossades till döds, varav 10 barn. 307 skadades. På morgonen dagen efter fanns fortfarande blodfläckar kvar på strandpromenaden. Så småningom växte högarna av blommor, gosedjur och sista hälsningar. Sörjande anhöriga, utländska turister och helt vanliga Nicebor kryssade fram mellan de ditmålade hjärtana på asfalten. Ett för varje som slutat slå. Vi skulle ha varit just där och då som attentatet inträffade. Men en försenad middag kom emellan. Under de följande dagarna var det som att semestra på Utöya. Denna sommar har Europa hemsökts av vår tids pest, terror. Modus operandi har ändrat karaktär. Det är tryggheten i vardagen som terroristerna försöker underminera. Och samtidigt har Europas fyra andra megakriser fördjupats under sommarmånaderna: Ekonomin står och stampar trots penningpolitiskt fyrverkeri. Flyktingtrafiken från Syrien fortsätter. Ryssland och Putin skramlar på Krim. Och Storbritannien har beslutat att kasta loss från övriga Europa. Terrordåden ritar om den europeiska politiska kartan. De traditionella maktpartierna i politikens mittfåra, som är vana att hantera ekonomi och välfärd, tvingas anpassas sig till en helt ny dagordning. Det spelar de högerextrema krafterna i händerna. Den 23 april och den 7 maj 2017. Lägg de datumen på minnet. Då kan Nationella Fronten erövra makten i Nationalförsamlingen och Marine Le Pen bli Frankrikes president. Om det blir en folkomröstning om det franska EU-medlemskapet är Europa illa ute. Brexit är en västanfläkt mot den stormvind som då kommer dra fram över Europa. För Europas framtid avgörs i axeln Berlin–Paris. Om den bryts upp rullas historien hundra år tillbaka. Det är dags att öppna historieböckerna och läsa på om uppmarschen till första världskriget, som i sin tur lade grunden för det andra världskriget.

Adonis tar emot Stig Dagerman-priset

Den världskände poeten på plats i Älvkarleby.

Adonis tar emot Stig Dagerman-priset

Den världskände poeten på plats i Älvkarleby.

Poeten Adonis tilldelas Dagermanpriset

Den syrisk-libanesiske poeten Adonis blir den 21:a mottagaren av priset.

Poeten Adonis tilldelas Dagermanpriset

Den syrisk-libanesiske poeten Adonis blir den 21:a mottagaren av priset.

Nawal El Saadawi fick sin hatt

Stig Dagermanpristagaren och människorättsaktivisten Nawal El Saadawi är på besök igen.

Nawal El Saadawi fick sin hatt

Stig Dagermanpristagaren och människorättsaktivisten Nawal El Saadawi är på besök igen.

Björn Ranelid skriver en bok om Zlatan

Björn Ranelid har täckt storheter som Jussi Björling, Stig Dagerman och Turning Torso. Nu ger han sig i kast med en bok om Zlatan Ibrahimovic baserad på Pierre Mens bilder.– Det ska bli en hyllning till den kosmopolitiske Zlatan och den ska skrivas på ett skönlitterärt sätt.

”Att döda ett barn”, hade kunnat vara en passande titel på den här filmen. Men dessvärre är detta ingen kärnfull novell av Stig Dagerman, utan mer en berättelse som trevar, än hit, än dit, på ett irriterande planlöst sätt.

Stig Dagermanpriset delades ut

För 20:e gången delades Stig Dagermanpriset ut och under söndagen kom årets vinnare Suzanne Osten till Älvkarleby för att ta emot priset.

Stig Dagermanpriset delades ut

För 20:e gången delades Stig Dagermanpriset ut och under söndagen kom årets vinnare Suzanne Osten till Älvkarleby för att ta emot priset.

Eduardo Galeano har avlidit

Under måndagen avled författaren Eduardo Galeano (1940-2015), 2010 belönades han med Dagermanspriset. Dagermansällskapets Bengt Söderhäll minns en av Latinamerikas viktigaste författare.

Eduardo Galeano har avlidit

Under måndagen avled författaren Eduardo Galeano (1940-2015), 2010 belönades han med Dagermanspriset. Dagermansällskapets Bengt Söderhäll minns en av Latinamerikas viktigaste författare.

Dagermanpristagare död

Den uruguayanske författaren Eduardo Galeano har dött, 74 år gammal. Galeano, 2010 års mottagare av Stig Dagerman-priset, var kanske mest känd för sin bok ”Latinamerikas öppna ådror” som handlade om den europeiska och amerikanska exploateringen av världsdelen.

Stig Dagermanpriset till Suzanne Osten

Suzanne Osten tilldelas 2015 års Stig Dagermanpris för sitt epokgörande arbete där barnteatern är en konstart i egen rätt.

Stig Dagermanpriset till Suzanne Osten

Suzanne Osten tilldelas 2015 års Stig Dagermanpris för sitt epokgörande arbete där barnteatern är en konstart i egen rätt.

Suzanne Osten får Dagermanpriset

Suzanne Osten får årets Stig Dagermanpris, för ”sitt epokgörande arbete där barnteatern är en konstart i egen rätt”. Pristagaren tillkännagavs i Älvkarleby på måndagen och priset delas sedan ut på Laxön i Älvkarleby den 31 maj.

Många bilar i svensk litteratur

Lars Forssell putsade sin bil lika mycket som sina dikter. Stig Dagerman körde rattfull och författade beställningsverk om trafiksäkerhet. Selma Lagerlöf skrev om bilar redan innan den första hade visats i Sverige.

Många bilar i svensk litteratur

Lars Forssell putsade sin bil lika mycket som sina dikter. Stig Dagerman körde rattfull och författade beställningsverk om trafiksäkerhet. Selma Lagerlöf skrev om bilar redan innan den första hade visats i Sverige.

Dagerman skrev från Tyskland i ruiner

Chefredaktör Ivar Harrie hade läst debutromanen "Ormen" av en lovande författare. Redaktionschef Carl-Adam Nycop kom på idén att skicka 23-åringen för att skildra efterkrigsdramat i Tyskland. Den unge mannen hette Stig Dagerman.

Stig Dagerman fann tröst i dödens närhet

I dag har det gått 60 år sedan Stig Dagerman tog sitt liv.

Stolthet och klassförakt i Dagermans Streber

Svek och omoral i nytt ljus på Dramaten

Klungan och Dagermanpjäs till Umeå 2014

Utbudet under kulturhuvudstadsåret i Umeå tar form allt mer.

Klungan och Dagermanpjäs till Umeå 2014

Utbudet under kulturhuvudstadsåret i Umeå tar form allt mer.